15 november 2007 |

R1-bränsle kvar i Studsvik! – Regeringen begär utredning om "historiskt kärnavfall"

Under hösten har en transport använt kärnbränsle från forskningsreaktorn R-1 skickats till Sellafield i Storbritannien för upparbetning. Miljöminister Andreas Carlgren lovade efter omfattande mediaintresse och stora protester från Greenpeace att detta var den sista transporten av svenskt kärnavfall. Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, kan nu avslöja att allt avfall från R1-reaktorn inte skickats till Sellafield. Britterna ville inte ta emot 80-100 kg skadat bränsle som därför ligger kvar i Studsvik utan slutförvarslösning. För att undvika ytterligare problem med så kallat "historiskt kärnavfall" har regeringen bett myndigheterna att redovisa problemavfall från bland annat det svenska kärnvapenprogrammet i en särskild utredning.

I de tidiga svenska kärnkrafts- och kärnvapenforskningsprogrammen på 1950- och 1960-talen producerades en hel del högaktivt kärnavfall. Ett sådant avfall är de ca 4,8 ton använt kärnbränsle som kommer från forskningsreaktorn R-1. Under åren 1954-1972 var denna reaktor i drift i ett bergrum under Kungliga tekniska högskolan, KTH, i Stockholm. Det använda bränslet från R-1-reaktorn ägs nu av SVAFO AB som är ett dotterbolag till Studsvik AB. Bränslet har förvarats på Studsviksområdet i en speciell förvaringsanläggning för använt bränsle (FA). Tidigare i höst skickades bränslet iväg för upparbetning till Sellafield i Storbritannien under stor medial uppmärksamhet. Greenpeace agerade kraftfullt för att försöka stoppa transporten.

Det använda kärnbränslet från R-1-reaktorn, som brukar benämnas R-1-bränslet, skiljer sig från det använda kärnkraftsbränslet från Sveriges kärnkraftsreaktorer. Det naturliga uranet i bränslet är inkapslat i en aluminiumlegering och är i form av metalliskt uran. Metalliskt uran reagerar kemiskt i kontakt med vatten. En del av R-1-bränslet hade vid den långa förvaringen kommit i kontakt med vatten och skadats. Det skadade bränslet ville inte Sellafield ta emot. Innan transporten gjordes lyckades SVAFO med att ta bort korroderat uran från en del av det skadade bränslet men 80-100 kg av R-1-bränslet följde inte med transporten till Storbritannien.

Kärnkraftsindustrin har genom sina kärnavfallsbolag SKB AB och SVAFO hävdat att transporten till Sellafield och upparbetningen av kärnavfallet var nödvändigt eftersom R-1-bränslet inte kunde slutförvaras i Sverige med den slutförvarsmetod som industrin vill använda, KBS-metoden. Nu finns det fortfarande kvar 80-100 kg R-1-bränsle i Sverige som det saknas slutförvarsmetod för. Detta var känt för myndigheterna Statens kärnkraftinspektion, SKI, och Statens strålskyddsinstitut, SSI, och Miljödepartementets tjänstemän vid tidpunkten för transporten av bränslet. Om det var känt för miljöministern och hans stab är oklart. Hur som helst kom denna information inte fram till allmänheten trots omfattande medieintresse för transporten och trots att det officiella argumentet för transporten var att R-1-bränslet inte kunde vara kvar i Sverige.

Efter det att transporten av R-1-bränslet genomförts har Miljödepartementet gett SKI och SSI ett uppdrag att redovisa om det finns mer radioaktivt material i Sverige som på ett eller annat sätt inte passar in i det svenska kärnavfallsprogrammet och därför kan komma att kräva särskild hantering. Initiativet till granskningen har tagits av miljöminister Andreas Carlgren och redovisningen bör vara departementet tillhanda senast 1 januari 2008. Uppdraget finns som fil nedan.

Miljöorganisationerna kärnavfallsgranskning, MKG, menar att frågan om R-1-bränslets hantering visar att det behövs förbättringar i den politiska kontrollen av hanteringen av det svenska kärnavfallet. Det initiativ som nu tagits är ett steg i rätt riktning. Förutom det kvarlämnade R-1-bränslet finns det avfall från det svenska kärnvapenprogrammet på 1950- och 1960-talen och från bränsleprovningsverksamhet som gjorts vid Studsvik. Det är bland annat fråga om plutonium och plutoniumhaltigt avfall och högaktivt avfall från upparbetningsförsök som genomfördes under vapenprogrammet. Avfallet ligger på Studsviksområdet och MKG menar att det är viktigt att allt avfall på Studsviksområdet nu kartläggs noggrant.

Uppdatering: Myndigheternas redovisning av det historiska avfallet är klar. Länk nedan till nyhet på MKG:s hemsida.

Pressmeddelande från Miljödepartementet om redovisning av "historiskt kärnavfall" >>

Uppdrag från Miljödepartementet till myndigheterna SKI och SSI om redovisning av "historiskt kärnavfall" >>

Nyhet på MKG:s hemsida om att myndigheterna är klara med kartläggningen av det historiska avfallet, 080115 >>

Logga in